Det är först nu när jag ser tillbaka som jag inser vilken resa vi faktiskt gjort. Under de senaste åren har vi haft perioder som varit både turbulenta och lärorika, människor som kommit och gått, och beslut som varit allt annat än enkla att fatta. Men det är just de kapitlen som format oss, och som lett fram till där vi står idag. Jag känner det. Som människa och företagsgrabb.
Vi är fem personer på plats nu. Fem. I en tid där styrka ofta mäts och bedöms i (tråkigt nog) hur många man är, hur mycket man omsätter eller vilken titel man bär, kan det verka litet. Men för oss har det aldrig känts bättre. Och vi tror inte att storlek är lika med hur “bra det går”. Vi har blivit mer närvarande, mer fokuserade, mer sammanhållna. Det paradoxala är att vi kanske blivit färre till antalet, men vi har vuxit i allt det som verkligen betyder något.
Jag känner en enorm tacksamhet till alla som varit en del av vår resa. Kollegor som bidragit med sin tid, sin energi och sina idéer – oavsett hur länge de stannade. Kunder som trott på oss och ger oss förtroendet att skapa tillsammans varje dag. Coacher och vänner som visade oss nya perspektiv när vi själva famlat. Alla dessa människor är en del av vår historia, och utan dem hade vi inte stått här idag.
Självklart har det funnits stunder när vi prövats på riktigt. Jag minns många utmaningar, men särskilt en tid när vi kämpade extra hårt. När den väg bolaget leddes in på nästan fick oss att tappa det vi byggt. Det var smärtsamt, men också ett avgörande ögonblick. Det gjorde klart för mig att det inte är de stora orden som räknas, utan de små handlingarna och den tydliga riktningen som visar om något verkligen håller. Beslutet togs där och då. Och ett par hejdå senare förändrades allt. Och att våga stå kvar i det, även när det var tufft, har gett mig en styrka som känns mer verklig än någon tillväxtkurva någonsin kan visa.
Idag råder en annan känsla. Ett lugn. En harmoni. Vi vet vart vi är på väg, och vi går dit tillsammans. Vi är ett tight gäng som litar på varandra, täcker upp för varandra och växer tillsammans. Den sortens band kan man inte tvinga fram, de växer fram av sig själva, genom både motgångar och medgångar. Och det är just därför det känns så äkta nu. På veckorna gör vi dessutom saker tillsammans – volleyboll, yoga, aktiviteter som kanske låter enkla på ytan, men som gör stor skillnad för oss som människor. Jag skulle nog säga: fråga våra sambos eller de vi lever med, de märker det mer tydligt än vi nog kan förklara.
Men vad är det egentligen som skett då?
För första gången på många år har vi lyckats få ihop den ekvation som så ofta känns omöjlig: vi växer i kreativitet, vi har fokuserad arbetstid och vi är lönsamma av bara farten. Det låter enkelt, men det är det inte. Ändå står vi här och har hittat balansen, och det gör att vi kan blicka framåt med trygghet.
Det handlar inte om storlek, aldrig har det varit tydligare än nu. Det handlar om vad man faktiskt åstadkommer. Om de resultat man lämnar efter sig, de relationer man bygger, det värde man skapar på riktigt. Och just nu lämnar vi efter oss något jag aldrig känt starkare: bra grejer, lugn och stolthet.
Det här är vår verklighet. Och det känns inte som ett slut, utan som början på något ännu större. Tack till dig som jag pratar om. Och tack till dig som läste mitt inlägg.
